Hur kan en vecka gå så här lååååångsamt.
Dagarna går i snigelfart o allt jag vill är att (tyvärr) bara spola över sommaren o vänta på att hösten är här... novelmber, sen vill jag spola fram tills kenan kommer hit. Sen får mina dagar gå hur långsamt som helst.
Då bryr jag mig inte om de e snigelfart elle inte, för då är jag med honom och jag är lycklig.
All min ångest o mina matmissbruk tror jag att jag har kommit fram till varför jag har: Närhet.
Jag är en tjej som behöver otroligt mycket närhet och kärlek. När jag är med kenan har jag aldrig ångest o jag får aldrig mina frosseri anfall.... känns skönt, jag lixom känner mig normal.

Jag känner mig LYCKLIG.

Väntar på att frugan ska komma hem, då får vi vad dagen har att erbjuda. Antagligen inte ett smack.
Jag skullle tänka på vad jag villle jobba med. Ska jag va ärlig så hade jag verkligen velat ha sesongsarbete.
Sommaren nere i turkiet o vintern kunde jag jobba här hemma.
Jag vill inte bli fast här, jag vill göra något med mitt liv.

Puss o kram o ha en bra dag