I onsdags va de dax att säga hej då till kenan. Hela morgonen låg jag o kramade honom o tårarna bara rann, snart skulle jag vakna upp ensam igen i min kalla säng. Kenan åkte ut en sväng o jag packade väskorna. åkte o panik handlade de sista och sen åkte vi upp o åt på Green Hill... maten e så god där. jag skulle velat plocka ner kocken i min väska o ta med honom hem, dock va han 76 o hade väl dött innan vi va framme i sverige.

Snart dax att åka mot flygplatsen...

vi körde Anna till Tansas, gick ur bilen gav henne en kram o se snabbt in i bilen igen så de ite blir den här farväl känslan. jag hade ingen lust att börja böla igen.
Jag hade gjort slut på pengarna så kenan fick bunkra upp med vatten o fickpengar för flygplatsen o bensin så han kom fram o tillbaka. På väg till flygplatsen va de tystnad blandat med prat och skratt. en viss panik känsla spred sig i bilen. snart skulle de vara slut på den här månaden. Kenan försökte lätta upp stämmningen med att nästa gång jag kom så skulle jag ju faktiskt inte vara en olofsson längre, nästa gång är jag Mrs Arslan.
O sen efter de så kommer vi att vara tillsammans resten av livet.... de känns så himla skönt att säga dom orden.
Flygplats tornen i sikte, fan tänkte jag för mig själkv nu är vi framme.
Kenan parkerar bilen vi går ut o kramas o pussas o har svårt att släppa varann. jag tar väskan o går, kenan sitter kvar i bilen tills jag är innan för dörrarna. vänd dig inte om vänd dig inte om bara de repeterades i min hjärna. Jag va såå nära på att gråta igen.
Flygresan gick bra. jag somnade precis när vi kom upp i luften och vaknade en halvtimma innan landning av att dom fråga efter en läkare ombord, de va en man som mådde mindre bra. ambulansen stod färdig då vi landade och tog hand om honom.
 
Haha nu kom jag o tänka på när jag o anna maj gick mot stranden o såg en bil, under bilen stack 2 ben fram med skor o anna sa : Nääää va läskigt han låg där i går oxå, tänk om han är död??????
Shit, böjde mig ner o kolla o båda börja asgarva ... de va provdocks ben som dom lagt in under, o vi gick in i fällan naturligtvis... jaja sirpa o päivi kan inte alltid va smarta.

I alla fall när jag landade så såg man in i vänthallen på rygge. jag blev helt chockad. där stod Unni och mamma o callle o lenes bror. Gud va glad jag blev, har inte sett unni sen gran canaria.
Jag kände mig varmt välkommen.
Då vi körde in i trollhättan o jag såg resecentrum bildades en klump i magen direkt. Den klumpen som jag inte kännt av på 1 månad.
Gick upp i lägenheten, gull anna o tobbe hade köpt blommor o choklad till mig. Alla annas saker va inflyttade, gick runt o titta, kändes som att jag va här i går....
Saknaden av kenan drog igång direkt jag började gråta och gick o la mig o drömde mardrömmar direkt.
Dom mardrömmarna som jag sluppit under en månad.

De va jätte skoj att träffa alla vänner och familj igen naturligtvis ...men inget e ju desamma som att vara med Kenan.
I går va de midsommar. Alla träffades som vanligt hos camilla. Innan åkte vi upp till Annica o satte blommor... tårarna kom direkt, hade redan vart inne på morgonen o läst hennes minnessida, jätte fint som Kari skrivit till henne:
Idag midsommarafton är det 8 månader sen jag miste dig min käraste Annica.Idag ska jag äta middag tillsammans med dina närmaste som vi brukade göra,det
gläder dig säkert och mig med.Saknar dig så min livskamrat,men jag har med dig i hjärtat idag som alla andra dagar min vackraste ängel.puss och kram älsklingen min.

när vi satt där och åt midsommarmaten så kunde jag bara tänka på annica, fick bilder i mitt huvud från mina fotografier då hon va me o satt o skratta tillsammans med oss.
kändes ändå som att hon va med oss. Tittade på Kari och kände mig patetisk, här sitter jag o äter mat o har trevligt med min familj och hjärtat blöder efter saknaden av Kenan. Här sitter Kari o har mist sin 20 års kärlek.
Usch jag kan inte begripa den smärtan och den saknaden.
Även om jag saknar min älskade syster så är de ju 2 olika sorters kärlek.

Camilla o Jonas hade anordnat allt så bra som vanligt, de va lekar och tipspromenad. Riktigt trevligt. Men vid 21 tiden va jag trött o hade för mkt i tankarna så jag åkte hem. Satte på musik bölade en skvätt o ringde anna mia. Sen kändes de bra igen.

O va stora alla mina älsklingar hade blivit. kunde ju tro att jag varit borta ett år. Emil längre än mig, Måns hade blivit jätte lång oxå o förändrat bäbisansikte till barnansikte. O Isac sprang runt o tjöta o kunde prata i meningar... helt otroligt.

Nu ska jag ta o ringa mitt hjärta och kolla vad han gör.

<3 fortsatt trevlig midsommar alla <3