1 månad av saknad <3
Det är i dag en månad sen om du lämnade livet som du älskade!
1 månad sen som du pussa o krama Kari hej då som du älskade!
I månad sen som du jobbade i maskinen som tog ditt liv, som du älskade!
1 månad sen som jag hade bakrus o sov länge o kolla på telefonen när jag vaknade: missat samtal från Annica. Precis innan du åkte till jobbet: som du älskade!
1 månad sen jag förlorade min syster, som jag älskade!
Det är helt sjukt hur en tid kan gå så här sakta med ändå så himla snabbt!
Jag vill fortf ringa dig o kunna höra din röst o berätta allt, varför finns de i alla fall ingen telefon till andra sidan ??
Om jag nu inte kan träffa dig mer!
Sitter här hemma, tänker att i bland e de tur att ingen ser mig när jag kollar på ditt kort o pratar till dig.
När jag kommer hem o slänger av mig jackan o går in i vardagsrummet o kollar på dig kan jag ropa till : Hallo gumman! Jag vet inte hur o när man ska få in det i skallen att du verkligen e borta från oss, fast det är du ju inte egentligen, jag kan ju fortf i bland känna din närvaro, de måste vara sant! De får inte vara fantasier!!!
Jag vill ha dig med mig i resten av mitt liv! Dela min glädje o sorg med dig!
Det måste vara så!
Saknaden går inte förstå ... inte ens jag förstår än ..... men de kommer krypandes mer o mer för varje dag!
Älskar dig min fina syster!
Hej på dig!
Vet du..Jag tror fkt att det känner är verkligt! Tro på det och prata med Annica, tänk mkt på henne så tror jag att när hon är redo så visar hon dig något. Låter kanske löjligt, men jag har haft samma känsla flera ggr. Tro på det Lisa så ser du!
Hoppas allt går bra på onsdag, jag tänder ett ljus hemma för er & Annica! Kram!
Hej gumman!
Jag är säker på att Annica är med dig och övriga familjen på sitt sätt. Fortsätt du att prata med henne precis som du alltid gjort. Jag säger att de som lämnat jordelivet hamnar i Sommarlandet. Visst låter det toppenfint. Och när de är där, så är de även med oss som är kvar här på jorden.
Tänker massor på er alla!
Styrkekramar Gunilla
Hej Lisa!
Tårar trillar när jag läser din blogg! I många år har jag pratat med kortet av min älskade bror och pappa....för att jag ska ha orkat gå vidare så har jag alltid trott att de hör mig! Alla säger att tiden läker alla sår...men de gör de inte, man lär sig leva med det bara! Man upptäcker med tiden att smärtan inte är så tydlig för att man minns de underbara av dem man misst...Dom kommer alltid finnas kvar i minnet, de vi älskar mest av allt....
Åh, tänk om man bara fick veta om de som lämnat oss kunde se oss eller veta att de mådde bra.....vilken skön känsla de hade varit =)
Massor av kramar till dig Lisa
Jag grät som bara dn när jag fick höra av mamma vad som hänt =(
viIa ifrid kära kusin<3
och massa kramar te dig Lisa saknar barndomstiden
tänker på er<3<3<3<3
