En dag är det försent....
I går kväll låg jag o kolla på grey´s anatomy & böla som vanligt som en liten bäbis!
Men seriöst alltså vilka öden som händer på sjukhusen hela tiden. Ena dagen pratar du med din kära i telefon nästa stund står du och får ett besked: jag är ledsen men de fanns inget vi kunde göra.
Dessutom e Danny en mumsbit Mmmmmm, kändes skönt att få tilläga de ;)
Man ska ta vara på dom man älskar medans dom finns i ditt liv.
Men frågan är hur vill man leva sitt liv?
Vart går gränsen för vad man ska säga här i livet? Ska man hålla käft om vissa saker för att andra ska må bättre? Ska man lätta på sitt hjärta och berätta att HALLÅ JAG HAR OCKSÅ NÅGOT ATT SÄGA TILL OM. Ska man få må dåligt själv nån gång? elle ska man bara finns där för alla andra jämt?
Ska man ta all skit och svälja elle ska man kasta tillbaka skiten.
Om du väl gör de, ska du gå o ha dåligt samvete då?
Efter jobbet ska jag hem till min lille anna majsan!
Vi får ha en myskväll för sen ses vi inte på 3 veckor o över de... *buuhuuu*
På fredag glider hennes plan upp o åker mot Turkiet! Fyy faaan va jag är avundsjuk.
Så inom snar framtid får hon träffa Kenan, de känns ju lite småskummt =)
Men hon får ta lite kort på kissekotten i alla fall.
Jaaahoppsan tiden rullar på o de e dax för mig att vika av till arbetet!
Ha de bäst! Puss