I bland mår man bättre, i bland mår man sämre, jag är inne i en sämre period då jag inte kommer mig för något överhuvudtaget, det är p.g.a som jag inte skrivit något här.. har för mycket tankar i mitt huvud.

Bröt i hop i en panikångest attack i förregår, man kan ju säga som så här, ångest är hemsk men absolut inte den värsta känslan, jag trodde jag skulle dö. Jag fick ingen luft och grät hysteriskt, fick im mig själv i dushen där jag fick stå i kallvatten o bara försöka få tillba andningen o koncentrara mig på momenten som att ta schampoo i håret, skölj ut de o.s.v jag grät grät grät stod o slog i kaklet med ena handen i panik av andningen, förtvivlan.
Det va nog första gången som de verkligen gick in att Annica är borta.
Man ska ju inte tro att de gick över på 5 min, efter 45 min va jag helt yr i huvudet av den dåliga andningne o antagligen börjat få vätskebrist av alla tårar :P
Måste ringa måste ringa ... jag ringde till min helt underbara syster Camilla, med henne lugn och allt prat så fick jag tillbaka andningen, kan verkligen inte beskriva hur mkt denna underbara människa betyder för mig!
Jag älskar dig syster <3

Gick o la mig o ringde till Kari som gav mig mer lugn.
Sten sov hela natten!

Varför delar jag av mina mörka hemligheter?
Panikångest är ju ingen mörk hemliget, o det är väl därför jag skriver de.
Att jag själv ska förstå att jag är inte den enda som drabbats av detta o jag bhöver inte skämmas.
Men när jag stod med klumpen i halsen som gjorde så jag inte fick någon luft o hyperventilerade o tårarna sprutade, hur stark tror du man känner sig då?
Man känner sig som en piss i missisippi, ´Helt jävla hjälplös.

Nu ska jag ringa Mari o kolla så hon inte glömt att hämta upp mig, hennes minne e ju inte de bästa :P
Ska i väg o träffa den nya psykologen o sen i kväll blir de julbord med arbetskamraerna, känner mig inte så himla stark till detta nu ändå, men vi får se vad som händer.

Bamse Kram till er <3