Mamma<3
I dag har de varit den första riktigt varma vår dagen. Folk gick på stan utan jacka, många i bara tshirt... i just love it !!!
Isac breakar gärna lite när solen tittar fram!
<br>
Sååå himla bra, gått o nynnat på den hela dagen!
Noooo nu kommer tårarna, sitter nämligen o kollar på vid min sida samtidigt.
Det är en av världens finaste filmer.
Jag o mamma satt o kolla på den tillsammans för fösta gången.
Vi satt vid varsin soffa och grät ikapp. Jag kramade min mamma hårt den kvällen när jag sa godnatt.
Nån månad efter det: Jag satt i bussen på väg hem från skolan, mamma stod vid vägen o väntade på mig me bilen. Jag hoppade in o mamma sa hej men lät låg, Vi började åka in på grusvägen o jag frågade vad hon hade varit, hon sa att hon varit på näl. Varför de? Jag har kollat mina bröst, jag har Cancer Lisa.
Mitt hjärta stannade och det ända jag fick fram va Ok.
Jag ville nog visa mig stark för mamma för jag sa inte ett ord, den bilturen som normal tid tar ca 2 min kändes som de tog en evighet. Jag sprang upp på mitt rum o hulkade o grät så jag va helt färdig... Kommer ihåg de som om de vore igår. Mamma åkte in på operation, jag praktiserade på avd brevid då. Min klasskamrat hade praktik på den avd som mamma va på. Ramona kom in o sa att mamma skulle opereras, jag gick in prata med mamma o när jag hörde en sköterska som sa: Jaha Anki då va det din tur.... känner tårarna bränner nu bara jag skriver de för jag tror de va de värsta ögonblicket i hela mitt liv. Jag va så himla rädd. Mamma kolla på mig o tog min hand o sa: Jag älskar dig Lisa, ses snart igen. Jag vände mig om och tårarna fullkommligt sprutade på mig, jag fick för övrigt tag på en vit virkad duk som låg under en blomma, den torkade jag bort maskaran o tårarna med....
Man tar dom man älskar för givet. Men en dag är de försent, då har man inte längre den man älskar vid sin sida.
Den som alltid funnits där för en innan.
Även om jag kan bli otroligt trött på min mamma o hennes tjöt så älskar jag henne in i döden och hon betyder så himla mkt för mig!
Mamma jag älskar dig <3
Puss o kram
Tjocksmock
ååh Liiiiisa! Jag blir ledsen i ögat när jag läser din blogg. Wow! Det måste verkligen ha varit svårt för dig. Och för din mamma såklart! Jisses. Man tar människor för givet, precis som du säger. Det är skrämmande! Jag vill INTE tänka på den dagen då alla outtalade ord är försent att säga. Buäääää! Blir ledsen nu. Haha! Måste snyta mig.. Ses!